I många företag står lager för en nästan lika stor kapitalbindning som maskiner och andra anläggningstillgångar – i distributionsföretag är lagerdelen till och med större. Men trots att väldimensionerade lager kan förbättra lönsamheten, behandlas de inte som andra investeringar.
"Det är dags att ekonomichefer tar kontroll över kapitalbindningen och försäljningschefer över leveransförmågan", skriver Chalmers Stig-Arne Mattsson.
Alla lager består av en nyttig och en onyttig del och alla är väl överens om att den onyttiga delen i möjligaste mån bör elimineras, med hjälp av effektivare lagerstyrning och genom att förändra strukturer och omständigheter som försvårar möjligheterna att arbeta med små lager.
Men vi borde också kunna vara överens om att ett väldimensionerat lager är en tillgång som gör det möjligt att sänka kostnader och öka intäkter.
Att investera i omsättningslager genom att exempelvis dubblera orderkvantiteter medför att man kan halvera antalet beställningar till leverantörer, antalet godsmottagningar, antalet mottagningskontroller, antalet lagerinläggningar och dessutom näst intill halvera antalet leverantörsfakturor och betalningar.
Lager skapar förutsättningar för konkurrenskraftiga leveranstider, och säkerhetslager möjliggör en acceptabel leveransförmåga. Detta innebär att lager kan förbättra försäljning och lönsamhet på motsvarande sätt som investeringar i effektivare maskiner kan ge lägre arbetskraftskostnader.
Ett rätt dimensionerat och effektivt använt lager bidrar följaktligen till att öka intäkter och minska kostnader, på samma sätt som en rätt dimensionerad och effektivt använd tillverknings- eller materialhanteringsutrustning.
Betraktat på det här sättet är ett lager en investering. Sättet att behandla lagerinvesteringar skiljer sig emellertid på ett avgörande sätt från behandling av investeringar i anläggningstillgångar.
Lager är dessutom i huvudsak riskfria investeringar
Vid investeringar i anläggningstillgångar gör man i de flesta fall någon form av genomtänkt investeringskalkyl, det finns någon form av formell rutin eller etablerad policy för hur beslut skall tas och det är enstaka personer på företaget som fattar besluten.
Förhållandena är helt annorlunda vid investeringar i lager. De flesta företag använder enkla bedömningsmetoder för att fastställa orderkvantiteter och säkerhetslagerkvantiteter, metoder som oftast mer är en fråga om gissningar och tyckanden än kvalificerade beräkningar som underlag för beslut. Många personer är inblandade och besluten blir helt personberoende vilket medför att det i princip är omöjligt att tillämpa någon enhetlig policy eller åstadkomma någon koppling till övergripande mål och strategier.
Det finns ofta också en annan stor skillnad mellan investeringar i lager och investeringar i anläggningstillgångar i fråga om den ränta som krävs för att motivera investeringen. Det är exempelvis inte ovanligt att den lagerhållningsränta som används vid beräkning av orderkvantiteter ligger i storleksordningen 30 – 40 %. För att motsvara kapitalbindningsränta skall visserligen denna ränta minskas med ett antal procent för de särkostnader som den fysiska lagerhållningen medför. Det som återstår är emellertid fortfarande klart mycket större än den kalkylränta som används vid investeringar i anläggningstillgångar.
Det kan också tilläggas att lagerinvesteringar av det här slaget med undantag för färskvaror dessutom i huvudsak är riskfria investeringar. Exempelvis innebär en omsättningshastighet på 6 gånger att man beställer en ny inleverans 12 gånger om året vilket i sin tur innebär att den ”investerade kvantiteten” inte ligger i lager under mer än en månad. Det är därmed knappast någon risk för att den aldrig blir använd utan måste skrotas.
Jag tycker det är dags att ekonomichefer tar kontroll över kapitalbindningen och försäljningschefer över leveransförmågan genom att använda kvalificerade lagerstyrningsmetoder som utgår från för företagets gemensamma och överordnade mål för verksamheten.
Stig-Arne Mattsson, Chalmers Tekniska Högskola
Illustration: The Lane Team/flickr/CC
Kommentarer